verkligheten knackar på

Jag lever dag ut och dag in och är så säker på att jag själv och mina nära & kära är skyddade från allt ont.
Igår fick jag ett samtal som gav mig ett svar på att så inte var fallet.
Som tur var gick det bra denna gång. Men det var så nära.
Allt kan förändras på en sekund. Jag ska sluta ta mig själv och mina vänner och min familj för givet.
En dag finns dom inte här. Jag måste börja inse det. Men det är svårt.

Jag lovar att vara rädd om mig om ni lovar att vara rädda om er.
Jag älskar er för mycket för att inte ha er runt mig.

(ebba, stockholm är redan tomt utan dig. jag saknar dig)