ta i hand

Hos doktorn idag var det en doktorstuderande med.
Hon var lite kortare än jag och väldigt tunn.
jag hälsade först på läkaren, en lång och ståtlig man.
sen skulle jag ta den lilla flickan i handen.
våra händer möttes och jag som alltid fått lära mig att handslaget är oerhört viktigt.
var beredd att ta i ordentligt men får, i min hand, en kall, tunn, slak (ja jag hittar inget bättre ord än slak) hand.
jag fick panik, trodde att jag under dessa få sekunder skulle se hennes arm lossna från axeln och falla mot golvet.
bilder på mig själv med hennes hand i min och en blodig arm på golvet spelades upp framför mina ögon,
sen släppte hon och jag kunde sätta mig.

När vi sedan var klara, var det dags igen.
denna gång, vek jag mig, jag ville inte ens skaka hand med henne igen, men jag var tvungen.
istället för att då göra som jag brukar, klev jag över på hennes sida, min hand blev slak.
våra fingrar möttes, knappt.

jag gick därifrån och kände mig dum, som inte gjorde som jag alltid fått lära, men samtidigt nöjd, att inte jag var personen som ryckte bort hennes arm från kroppen. Det kommer någon annan att göra .