17 år igen

Lyssnade lite på Tracy Chapman nyss, alla minnen från stugan i Vemdalen 2001 spelades upp igen..
då kom jag på en annan låt..en helt fantastisk låt, som jag har ett så starkt minne till då jag hörde den första gången..
jag måste varit 17 år och jag och tjejerna höll på att rodda inför en tv-sändning i skolan.
jag kommer precis ihåg vilka prylar vi använde. den röda soffan, den stora växten, kamouflageväggen..
Ida hade med sig en skiva, som vi spelade högt. (vi var ju dom som bestämde i klassen.. 'host')
så kom den här låten.. Lauren Hill - Tell him
och mitt hjärta stannade till. det var så självklart. Alla bitar föll på plats på ngt sätt..
jag och n hade nog precis träffats då, men jag visste redan då att jag älskade honom.
som jag 5 år senare fortfarande gör.

När jag hör låten idag får jag samma känsla i bröstet. Jag vet att det är rätt. Häftigt att en låt, kan plocka fram så mycket..

I'll never be jealous
And I wont be too kind
Cause love is not boastful
and love is not loud
Tell him I need him
Tell him I love him
Everything is gonna be alright