söndag, oktober 26, 2008

en yngre ina.


Det är jag som skriker, om ni inte känner igen mig.
sen är det kusinerna, mamma & mormor.


På konfirmationslägret, då var jag lite kaxigare än jag är idag.
många kanske har svårt att tro att det går.
men jo, det gör det.

Med facit i hand hade jag nog valt andra vägar att gå än vad jag gjort.
men det som inte dödar härdar.

1 kommentar:

Anonym sa...

gu va söt du är chogge! <3