Gladast blev Tuva som skrek ut sin lycka över att se mig.
Varför har man det inte så varje dag?
åh vad älskad jag kände mig!
Vi gick som vanligt in till Kongo och hälsade, han ville nosa och kela med henne idag men då skriker hon till så han springer och gömmer sig under sängen. Men det går framåt, snart är dom bästa vänner dom två.
SÖTNOS!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar